♥ Wicsen

Ännu mera krisstöd

2012-01-21T11:39:00.001+01:00

Jag gick ju första steget av fyra av Personaltjänstförbundets krisstödsutbildning sommaren 2011. Tanken var då att steg två skulle tas under hösten samma år, men det blev inte så då kursen tyvärr inte fick utrymme i organisationens utbildningskalender. Nu när en del av 2012 års kursutbud har lagts upp har jag sökt både steg 2 och 3. Förhoppningsvis blir det en aprilhelg i Stockholm, med fördjupat avlastningssamtal för enskilda, och en sommarvecka i Halmstad, med avlastningssamtal för grupper.

Från allra första början trodde jag att man tog en kurs om året, och att jag då skulle bli klar 2014, men förstod snart att poängen är att ta två kurser om året. Nu blev det ju något förskjutet för min del så utbildningsgången kommer ta tre år istället för två. Men det är i grunden inget problem eftersom det inte förstör något, utan det är ju mest bara irriterande att behöva vänta på något man väldigt gärna vill ha. ;-)

Tankar kring en träningsblogg

2012-01-11T18:35:00.001+01:00

I ett endorfinrusigt tillfälle, iförd löparskor, någon av årets allra första dagar slås jag av tanken att starta en träningsblogg. När endorfinerna lagt sig slog jag dock tanken ur skallen. I kväll, när jag trotsade motståndet i den kyliga luften och klarade av en lättare joggingtur, kom jag åter att tänka på det där med träningsblogg. Jag tycker ju att om man ska hålla på med träning regelbundet och har något mål att nå, om så bara på motionsnivå, borde man använda sig av en träningsdagbok. Analogt eller digitalt. Vill man köra digitalt är ju frågan om man ska använda sig av blogg, någon träningssajt, eller både och. Det tål att tänkas lite på...

Julafton 2011 i bilder

2011-12-25T12:37:00.001+01:00

Juldekoration i mitt gamla, och nyrenoverade, sovrum.

Mycket julklappar blev det under granen!

Mammas juldekoration i köket.

Julstassen på...

...och julpiffig i håret också!

Mammas goda Janssons frestelse...

...och supergoda köttbullar och fina kroppkakor. Å så prinskorv förstås.

Jag anmälde mig frivillig till disken efteråt.

Ingen jul utan Disney ;-)

Jag fick en stor hög med julklappar...

...och så här såg det ut efteråt.

Kvällen avslutades med tomtebloss.

En resumé av 2011

2011-12-21T16:49:00.002+01:00

För cirka ett år sedan, någon dag innan julafton 2010, åkte sambon och jag till Hongkong på förlovelseresa över jul- och nyårshelgen. Hade jag inte haft bilderna att bevisa det med hade jag knappt kunnat tro att det är sant att jag faktiskt har varit i Hongkong! Värsta coola grejen, ju! Tiden därefter gick och det flöt på med jobbet för oss båda. Börjar fundera på vidareutbildning, främst på högskolenivå, och tankarna går till vad jag är intresserad av. Ambulanssjukvårdare, diakon, kurator och sjuksköterska kommer upp. Jag vill väl mena att kurator är det alternativet som lever kvar i dagsläget, kanske särskilt tack vare den grundläggande krisstödskursen (steg 1) som jag gick via Personaltjänsförbundet i juli.

Under sommaren börjar jag förstå att det inte är så bra, men tänker ju som så många andra att det blir bättre. Försöker snacka om det men det står liksom stilla. Under slutet av hösten tar jag bättre tag i det och det visar sig vara värre än jag trodde. Vad gör man liksom när motparten inte verkar veta alls vad denne vill?? Ja, ja, samtalen fortgår och inte verkar det så väldigt omöjligt i alla fall. :-) Ja, det här med magkänslan kommer ju tillbaka i tankarna. Jag får inte glömma att lyssna på den, för med magkänslan kommer man långt och till bra ställen.

Ringens återkomst

2011-12-14T23:01:00.001+01:00

När jag gjorde utlandstjänst i Kosovo 2002-2003 köpte jag en pusselring och då det var min första mission så blev det förstås en fyra. Tyvärr fick jag inte ha den så länge eftersom jag tappade den ganska exakt ett år efter jag kom hem. Sambon, som tyckte synd om mig, köpte en ny till mig det året. I ett svagt ögonblick några år senare, när jag var i behov av pengar, sålde jag endel guldsmycken, bland annat den ringen. Jag har så klart velat ha en ny men har också haft svårt att bestämma mig för vilken jag vill ha, samtidigt som priset måste passa min budget. Nu har jag i alla fall gjort slag i saken och lyckats bestämma mig. Idag är den beställd och kommer hem om 4-6 veckor.

Förbaskade väder!

2011-12-12T10:57:00.001+01:00

Året 2011 lär gå till historien som året med den varmaste hösten i mannaminne. Jag klagade inte något särskilt på höstvädret då det begav sig men när det milda vädret följer med in i december är jag inte lika imponerad. Visst har snön kommit men nu är vi inne på den andra töperioden. Enligt Foreca är det hela fem plusgrader i Oslo idag. Me don't like!

Jag delar med mig av en bild från tisdagen den 6 december. Kvällen då snön kom.

Nu drar det i hop sig

2011-12-01T14:07:00.001+01:00

Nu börjar den officiella nedräkningen mot julafton! Julgardinerna är uppe, för året av en kitchig mörkt cerise färg, och de första två satserna av saffransskorpor har bakats och försvunnit ner i magen.

Hej då F&S!

2011-11-06T11:28:00.000+01:00

Vi var inte alltid så glada i varandra, Friskis och Svettis-kortet och jag. Vi fann inte varandra helt och hållet. På slutet har jag dock använt det för att träna benstyrka för löpspåret. Jag har under de senaste veckorna funderat vad som ska ske med Friskis och Svettis-kortet, om jag ska förlänga det eller börja träna någon annan stans. En fundering var ett årskort på simhallen. Men jag tror inte jag skulle använda det efter dess värde om jag ska vara ärlig.

Det blev istället ett tre-pack med gummiband för styrketräning hemma. Eventuellt fyller jag på med en träningsboll och ett par hantlar eller kettlebells framöver. Och så fortsätter jag med löpningen och träningsklockan så klart!

Mångfaldare

2011-10-11T17:29:00.000+02:00

Lika säkert som att man kommer lära sig något nytt är att man kommer träffa någon från en tidigare kurs. Så är det efter en tids kursnärvaro inom friv. org. Vad tyckte du om den där andra kursen? Vad har du gjort sen dess? Vad tror du om denna kursen? Lika kul båda saker, att träffa tidigare kurskamrater som att lära sig något nytt. Nu var det ju 'Mångfald i Internationell Tjänst' som jag gick senast, helgen vecka 39. Visserligen hade jag önskat mig lite mer koppling till Försvarsmakten, men jag är i övrigt mycket nöjd med kursen som gav en tankeställare i vad mångfald kan vara för något och vad det betyder för mig. En extra kul grej med kursen var det att kurschefen tjänstgjorde som bataljonspastor på samma utlandstjänst som jag. (";) Och när det gäller att gå kurser så kanske, kanske, kanske jag kommer påbörja en kurs i slutet av januari...

33,3 % av hösten

2011-09-30T12:05:00.000+02:00

Höstmys. Regn och rusk. Krispig höstluft. Längtan till julen. Det är några av sakerna som är på gång nu. I år blev jag förvånad av att se amaryllisar (på jobbet) redan i september. Jag visste inte att de fanns tillgängliga så tidigt. Måste skaffa en snarast! :-)

Den här månaden har jag kommit tillbaka på blodgivarcentralens pluslista igen. :-) Förra hösten visade det sig att jag hade låga värden så jag skulle få göra ett uppehåll och samtidigt äta en extra dos av järntabletter. Först denna månad har jag blivit kallad tillbaka för kontroll som visade att värdena numer är normala och jag kan börja lämna blod igen.

Eftersom det dröjde med leveransen av min Garmin Forerunner 305 fick jag vänta till september innan jag kunde införa den i min löpträning. Motivationen och träningsglädjen fick sig ett uppsving kan jag säga! Jag har ju anmält mig till halvmaran i Göteborg i maj 2012 så jag har verkligen ett behov av att kunna mäta och analysera. Smidigt som bara den också att kunna springa var som helst och veta hur långt man sprungit och då slippa ta sig till ett uppmätt spår.

Vad mer har hänt i september då? Jag har fått veta att jag även i år är ledig över julhelgen, sett 'Hodejegerne' på bio, kommit fram till säsong fyra av Army Wifes och så blev Smålands-vännerna trebarnsföräldrar i går.

A few of my favourite things

2011-09-06T12:21:00.000+02:00

Det är roligt att ha saker att se fram emot. Särskilt under hösten som annars kan kännas alltför lång och mörk. Jag tycker även att det efter sommaren känns rätt att börja planera för nya saker och vad man vill göra sen. Det sitter väl i sen jag gick i skolan och en ny årskurs började efter sommaren.

Just nu ser jag fram emot vecka 39 då det är dags för min andra kurs med Försvarets Personaltjänstförbund för året. Det är Mångfald i Internationell tjänst som står på schemat. Målet med kursen är att kunna reflektera kring Försvarsmaktens mångfaldsbegrepp och förstå varför Försvarsmakten intresserar sig för ämnet.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg hade jag bestämt mig för att delta i ett femkilometers motionslopp strax norr om Oslo nästa vår. Nu blir det inte så. Jag har istället anmält mig till Göteborgsvarvet våren 2012. Jag ökade insatsen från fem till tjugoen kilometer! Så jag ser också fram emot en höst med en no bullshit löpträning tillsammans med min nya Garmin Forerunner 305!

Sann julälskare som jag är så brukar jag börja tänka så smått på julhelgen redan i augusti. Årets julfirande kommer ta plats i gamla hemstaden i Sverige och det blir återigen en jul på hotell. Förhoppningsvis kommer jag kunna jobba in dagarna jag jobbar över nyåret så det kan bli ett långhelgsfirande!

Bilder från Oslo, dagarna efter 22.07.2011

2011-07-31T18:49:00.002+02:00

Bilden är tagen i närheten av regeringsbyggnaderna. Jag kan tänka mig att det är så många norrmän känner nu.

Närmare än så här kommer man inte regeringskvarteret i dagsläget. För bara några dagar sedan gick avspärrningarna vidare runt kvarteret.

Framför Oslo domkyrka ligger ett hav av blommor. Främst handlar det om rosor, men även andra sorters blommor finns med tillsammans med nallar, flaggor och ljus. Jag önskar att jag haft en lukt-kamera!

Numera är det avspärrat kring blomsterhavet. Det stod en massa människor runt om och kön in till domkyrkan var lång.

En inre resa i grupp

2011-07-14T21:57:00.005+02:00

En vecka fylld av värme. Fylld av reflektioner, enskilt och gemensamt. Aha-upplevelser, igenkännande och öppnande. Givande och mottagande. Endel tårar blev det också. Och insikt om kramstruktur. En veckas grundkurs i mjuka värden som gjorde mer för gruppdynamiken än tre månaders fysisk tjänst på P18 för många år sedan. Jag kom dit med förhoppningarna att kunna bli en bättre medmänniska för personer i kris och få mersmak för fortsatt utbildning, och med farhågan att det skulle gå så pass dåligt för någon att vederbörande skulle tvingas avbryta kursen. Min farhåga infriades så klart inte och mina förhoppningar skulle visa sig bli både förverkligade och överträffade.

När det sen blev dags att öva avlastningssamtal tror jag de flesta kände en spänning och en nervositet den första dagen. I alla fall gjorde jag det. Den första övningsdagen var verkligen en dubbelsidig dag för min del. Min insats som samtalsledare lämnade ju lite att önska. Tämligen nervös gick jag in i ett samtal där jag pepprade kurskamraten med en mängd långa frågor och uppfattades nog som lite framfusig i mitt kroppsspråk. När det var dags för mig att agera "offer" valde jag att ta upp en händelse som skedde under min utlandstjänst som har påverkat mig väldigt mycket. Efter samtalet, och utvärderingen av den som agerade avlastningsledare, kom instruktören med en klockren kommentar om min historia. Det tog en stund för den att sjunka in men vid middagsdags var det ganska självklart att han hade haft rätt. Plötsligt förstod jag vad jag hade känt och var smärtan och ilskan hade kommit från. Samtidigt som det var en befriande känsla så började också tankarna gå runt. Samtalsövningarna under dag två kändes avdramatiserade i jämförelse med dagen innan. Jag genomförde ett samtal som samtalsledare med mer lugn och längre pauser. Utveckling och bra magkänsla känns som en passande beskrivning.

Jag kan tycka att det är konstigt att man som vuxen ska behöva gå en kurs för att lära sig prata med människor som grubblar eller mår dåligt. Sådant borde man ju egentligen redan kunna. Men vem har fått med sig dessa kunskaper från uppväxtmiljö och skola? Inte jag i alla fall.

Sen kom den med oväntad fart. Kursens sista dag. Det var dags för utvärdering av kursen och instruktörerna, men också av oss elever. Jag passade då på att ventilera vissa funderingar jag hade. Det ena ledde till det andra och plötsligt hade jag fått en tid för ett skarpt avlastningssamtal, följande dag efter avrustningen. Det var en skön känsla i magen när jag gick från den där utvärderingen! Det var inte många minuter kvar av kursen när jag kom tillbaka till klassrummet och sedan följde förberedelser inför middagen. Personligen slösade jag ingen tid av avslutningsmiddagen med att tänka på att vi skulle åka hem dagen efter, utan koncentrerade mig på att ha roligt istället. Mysigaste stunden på hela kvällen var när några av oss hamnade på terassen och jag passade på att njuta av en cigarr. Vad jag heller inte kommer glömma i första taget är den otroligt goda efterrätten två av kursdeltagarna fixade, troligtvis världens godaste chokladtårta.

Till sist kom det då. Avlastningssamtalet, det skarpa samtalet till mig själv. Det är svårt att be om hjälp så det betyder mycket för mig att någon såg att jag behövde hjälp. En sak som kändes skönt var att intruktören jag pratade med har varit i samma missionsområde som jag. Samtidigt så var det ju samma instruktör som varit med vid de praktiska övningarna vi hade i avlastningssamtal, vilket gjorde att han redan från början var någorlunda insatt i de två händelser som påverkat mig mest under utlandstjänsten. Det var en trygghet med en förtroendeingivande person som hade koll på vad jag pratade om. Den avtalade timmen passerade snabbt och det blev dags att köra till tåget. Tio softa minuter i bilen senare var vi framme. Och den kramen på tågstationen var ju som ett avlastningssamtal i sig självt!

Jag är glad att jag var ledig från jobbet i tre dagar efter jag kom hem. Behövde tid att landa och tänka. Jag är så sjukt nöjd med kursen och väntar nu på steg två i utbildningsstegen mot samtalsledare i fördjupad avlastning av grupp. Sedan funderar jag ju på hur väl, eller oväl, krisstödsplanerna ser ut på gemene arbetsplatser... Ska ta och läsa på lite bättre i informationspärmen om HMS (Helse, Miljø og Sikkerhet) på mitt jobb.

33,3% av sommaren

2011-06-30T12:28:00.001+02:00

Då har en tredjedel av sommaren passerat, och med den förhoppningsvis också en massa regn. För det är väl det som beskriver juni bäst, att det regnade så mycket. Vissa dagar mer, andra dagar mindre, ibland på förmiddagen, ibland på eftermiddagen, vissa gånger på nätterna och några dagar regnade det inte alls. Jag har jobbat mycket i juni för trots att jag i utgångspunkten har en 50%-tjänst så har jag fått ihop tjugo arbetsdagar denna månad. Idag arbetar jag sjunde dagen av åtta på rad, sen stundar en ledighet på 1 1/2 vecka innan jag gör sista rycket på jobbet innan semestern. Det är lite som träning, ledigheten värderas bättre efter ansträngning. Det är på denna ledighet jag ska gå kursen i krisstöd och hela juni har också spenderats till att vänta på kursstart. Klurat på förväntningar på kursen och vad jag tror gör en bra krisstödjare, skrivit packlista och fått ner några kommentarer till självpresentationen. Fler saker jag tar med mig från juni är dagen vi grillade i parken och solade en lång stund efteråt, ett givande medarbetarsamtal på jobbet och ett godkänt resultat på medicinkursen som nu leder till att få dela ut medicin till patienterna.

Med förhoppningar om en fortsatt sommar utan regn!

Min 1års-plan

2011-06-23T15:59:00.005+02:00

Jag har från en blogg-kamrat, som under 2011 genomför Klassikern, fått ny inspiration att själv ta tag i min träning. Fått lust att anta nya utmaningar. Så i maj 2012 kommer jag delta i Jentebølgen, ett femkilometerslopp runt sjön Sognsvann strax norr om Oslo. Fem kilometer känns lagom långt för en nybörjare på motionslopp. Jag kommer behöva träna och jag kommer bli svettig men jag kommer också kunna jobba lite med tider istället för att bara satsa på att ta mig runt på maxtid.

Bilden kommer från Jentebølgens hemsida.

Tantvarning!

2011-05-27T08:43:00.002+02:00

Eftersom jag brukar bli öm och trött i vaderna när jag är på jobbet så har jag under en längre tid funderat på att köpa stödstrumpor. Samtidigt så sammankopplar jag dem till gamla tanter som nyligen fått propp och ser framför mig vita stödstrumpor som inte tvättats på länge som har äckliga svettfläckar. Det är nog därför som jag inte köpt några till mig själv. Men nu har jag gjort slag i saken för några ömma och trötta ben pallar jag inte med att ha längre! Det blev ett par av de ljusbruna till vänster.

Det blev också dessa två par att ha privat. Jag har ett ytligt blodkärl högt upp på insidan av höger vad, precis under knäleden, som jag tänker kommer bli ett finfint åderbråck om jag inte börjar använda stödstrumpor. Så jag garderade mig med att även ha stödstrumpor utanför jobbet.

Både bilderna och strumporna kommer från Cocoz.

The island in the sun

2011-05-16T17:08:00.007+02:00

Tidigare denna månad var jag på ett efterlängtat besök hos mina föräldrar som bor på Öland. Jag har inte varit där sedan januari. Det hela började med att vi hämtade mammas nya bil, en Mitsubishi Lancer. Här snackar vi svartmetallic av 2011 års modell, både snyggt och lyxigt! Jag passade på att lära mig något nytt om bilar, att de svarta bara finns i metallic. En minne som kommer bestå en längre tid är promenaden på alvaret i Kalkstadsområdet där vi på tillbakavägen stötte på islandshästarna. Gammal hästtjej som jag är så kunde jag ju inte låta bli att gå fram och klappa, och visst slogs jag av tanken att det ju hade varit så himla lätt att svinga sig upp på ryggen på dessa alldeles lagom höga hästar för oss som är korta. (";) Morsan som nyligen har blivit diagnostiserad med diabetes berättade om sina funderingar kring hur hon skulle kunna handha sina insulinpennor utanför hemmet, med tanke på att denna medicin inte bör överskrida rumstemperatur. Efter min hemkomst fann jag kylpåsar gjorda för mediciner på ett internetbaserat norskt apotek och idag har jag skickat en liten påse för två insulinpennor hem till mamma. Ett besök på Romalores hemsida rekommenderas för de intresserade. Jag bjöds på god mat, bland annat bestående av grillat, trevligt sällskap, härliga utflykter och helt underbart väder. Glöm inte att kolla fotoalbumet för Ölandsvistelsen i länklistan till höger! (";)

Jag är på nu, jag kan inte tempoväxla

2011-05-15T22:44:00.002+02:00

Informationsbrevet från kursechefen ska enligt antagningsbeskedet komma i början av juni. Sen är inte kursen förrän vecka 27. Jag orkar inte vänta så länge... Jag surfar fram och tillbaka på hemsidan i ett försök att få tiden att gå snabbare. Det funkar inte. Det bästa vore att lägga det åt sidan, softa fram till informationsbrevet och sen softa fram till kursstart. Vila där emellan för att ha ett högt stridsvärde när det gäller. Men det går inte. Jag är på nu. Jag funderar på vad jag ska säga på självpresentationen, vad som är mest intressant och säger mest om mig. Tankarna går till hur jag kommer att uppleva de olika delarna i kursen och vad jag kommer ta med mig därifrån. Jag funderar på om jag kommer klara det så bra som jag vill, om jag kommer se och känna igen och därefter agera rätt. Det kräver såklart utbildning och erfarenhet att klara något sådant, det räcker inte med första kursen av fyra, men tankarna kommer i alla fall. Jag har velat det här så länge och nu när det äntligen börjar närma sig är jag som ett barn kvällen innan julafton.

Steg 1

2011-05-13T22:04:00.007+02:00

Mailet skickades i går, men jag läste det inte förrän i dag. Mailet med antagningsbekräftelsen till Försvarets Personaltjänstförbunds kurs Krisstöd - enskilt, steg 1. Vecka 27 blir det åter en sväng till gamla F14 (numera F17 - Friv Halmstad och även tillhåll för FMTS) i frivilligförsvarets regi. Denna gång för att ta det första steget mot att bli samtalsledare inom avlastningssamtal och i förlängningen också kunna stötta de soldater som, liksom jag, jobbat för fred och frihet. Jag påbörjar nu en utbildningsgång som har fått mogna fram under årens lopp. Jag gick UGL-kursen år 2006 och tyckte då att jag borde vänta ett tag till. Men jag känner nu att det är hög tid, jag tror inte att jag kan växa mer eller utvecklas bättre. Det är två mycket trevliga tillfällen som jag tidigare spenderat på F14, GB-Led och UGL, så jag ser verkligen fram emot ett tredje kurstillfälle där. Helt underbart att få en sommarvecka i Halmstad också!

Kisse - var är du?

2011-05-13T18:57:00.002+02:00

En katt som den på bilden bor hos grannarna över oss. Han har en kattsäng utanför lägenheten ifall han skulle komma hem när ägarna inte är hemma. Eftersom vi bor på markplan har jag och katten utvecklat ett samarbete kring insläpp. Han hoppar upp på ena stolen på terassen och stryker med tassen på fönstret. Ibland jamar han också, särskilt om jag dröjer på mig. Det händer att katten sätter sig på stolen och tittar in utan att stryka med tassen på fönstret, och då är det inte så självklart att han vill komma in. Ibland verkar han gilla att bara titta in, att använda fönstret som en stor bioduk. När jag släpper in honom i trapphuset brukar jag klappa honom bakom öronen. Katten brukar ibland checka läget om han får komma in i vår lägenhet. Det får han tyvärr inte... Men nu undrar jag ju var katten är, jag har ju inte sett honom sedan slutet av april. Är han på semester med sin familj? Hytte-tur kanske? Eller har han dött? Eller har familjen plötsligt blivit allergiska och sålt honom? I vilket fall som helst så hoppas jag att han kommer tillbaka snart för jag saknar min lilla kissemisse!

Crazy days!

2011-04-30T14:58:00.003+02:00

Ja det blev ju ett småtokigt Stockholms-besök... Syrran har ju haft problem med benet de senaste veckorna och dagarna innan jag kom dit fick hon tillochmed börja använda krycka. På vårdcentralen trodde de att det inte var så farligt, men hon fick i alla fall en remiss till ultraljud. En undersökning som påvisade en propp i knät! Det blev en tur till akuten så hon kunde få en spruta och på återbesöket dagen efter fick hon utskrivet tabletter och ett fåtal sprutor att ta själv samt stödstrumpor. Syrran kommer kanske vända sig till patientnämnden eftersom läkarna hela tiden fram till ultraljudet sagt att det inte är en propp trots att svullen och ömmande vad är ett känt symptom. Och det är ju precis det hon haft. Men det blev några trevliga dagar i alla fall och det viktigaste och absolut bästa var ju att vi fick träffas!

Glad Påsk!

2011-04-22T11:44:00.002+02:00

Så spenderar jag nu min andra påsk i Norge och precis som förra året jobbar jag under påskhelgen. Det kommer bli ett fint tillskott till lönen i slutet av maj. Storhelgs-ob tackar jag inte nej till! Det är väl också det bästa med att jobba inom vården, att man har så kallad obekväm arbetstid som man får extra betalt för. Det blev också en påskvecka ensam hemma eftersom sambon hälsar på familj, släkt och vänner i gamla hemstaden. Att det inte blir något särskilt påskfirande att tala om vägs dock upp av att jag åker till syrran nästa vecka.

Embrace the Suck

2011-04-18T13:28:00.001+02:00

Jag har i helgen deltagit på mitt första airsoft-spel på större nivå än hemma med klubben. Elva av klubbens fjorton medlemmar satte sig i våra två bilar på fredag förmiddag och gjorde resan från Magnor till Laxå. Spelet hette Hunter Force Mission och bestod av ett antal mindre uppdrag med varierande tidsuttag. Det var lite hemvärnsövnings-känsla på det hela. Väntan och att det vid det största uppdraget inte fanns inspel till de lagen som inte var "först till kvarn" utgjorde en besvikelse till ett spel som i övrigt var en upplevelse för mig som nybörjare inom airsoft. Jag tar med mig flera roliga minnen från helgen, bland annat en fastkörning ner till nästan halva däcken med en lastbil, paddling med gummibåt följt av en sväng med en ribbåt och finfin benträning i myrmark. Men det bästa med allt var ju förstås att få delta på ett spel modell större med laget för första gången!

Harlequin. Och så lite tyngre.

2011-04-13T09:41:00.001+02:00

Naiva och inte allt för djuplodade kärlekshistorier skrivna på ett lite enklare språk. Ungefär som lättläst för vuxna. Det är väl mest så jag har tänkt om Harlequin-böcker. Efter att flyttat till Norge så kom i alla fall tankarna om att börja läsa dessa böcker som en del i språkinlärningen. Men några kärlekshistorier blev det inte den här gången. Boken till vänster handlar om en journalist som blir oskyldigt anklagad för ett mord och den till höger handlar om en medarbetare hos polisen som för tredje gången måste lura döden och undkomma en massmördare på jakt efter henne. Spönning med andra ord!

I bokhyllan väntar också en historisk roman på mig. En berättelse om hur livet som slav tar en vändning och långt senare befinner sig huvudpersonen på ett skepp på väg tillbaka till västafrika.

33,3% av våren

2011-03-31T09:44:00.003+02:00

Idag är sista dagen i mars och med den passerar en tredjedel av våren. En första tredjedel som bäst beskrivs med snö. Det snöar till och med just nu som jag skriver det här. Visserligen bara ett tunnt lätt snöande som förhoppningsvis inte lär utgöra någon skillnad, men trots allt snö. Så här var det aldrig i Sverige, men då bodde jag inte heller i höjd med Uppsala. Ett axplock av vad dessa första 33,3% har bjudit på är bland annat en temperaturchock på hela 11 plusgrader, årets första grillning i parken, beställning av en tågresa till Stockholm i april, syrran fyllde 36 år, pappa lyckades sätta in pengar på ett konto som inte fanns och gamla kontohavaren fick fixa tillbaka pengarna åt honom, jag fick vänta en och en halv timme på hemkörning av pizzan och jag maraton-tittade på Twilight och första säsongen av Army Wives.

Uppdatering: Det där tunna lätta snöandet fick dessvärre oanade krafter under timmarna som gick och gav märkbara vita spår på träd, buskar och mark. Snöhelvete!

Det var bättre förr!

2011-03-20T17:44:00.003+01:00

Musiken från sextitalet har i många år legat mig varmt om hjärtat, jag har exempelvis lyssnat på The Beach Boys sen någon gång på mellanstadiet. Just när det gäller sextitalsmusiken så kan jag faktiskt tycka att det var bättre förr!

The Monkees - Daydream Believer, 1967

The Supremes - Baby Love, 1964

The Love Affair - Everlasting Love, 1968

Beach Boys - God Only Knows, 1966

Inte bara rolig

2011-03-20T00:32:00.001+01:00

Det finns ett humor-program i Norge som heter Valens Frokost Tv som parodierar morgonnyheter på ett skönt sätt. Dessvärre sänds inte programmet för tillfället så jag får leva på You Tube-klippen istället. Kristian Valen är inte bara rolig som bland annat förvirrad värd för frukost tv, arg ledare för polisen och manshatande barn- och jämställdhetsminister, han är även en grymt duktig sångare. Lyssna och njut!

College-girl to be!

2011-03-19T12:06:00.002+01:00

Sent i går kväll skickade jag in min webbansökan till Universitetet i Oslo. Överst i rangordningen stod bachelor-programmet i psykologi. Det var inriktningen i arbets- och organisationspsykologi som jag fastnade för när jag läste om programmet, eftersom jag är intresserad av att jobba inom HR och personaladministration. Hur mycket jag än trivs med mitt nuvarande jobb och kollegor är det faktiskt mer än hög tid att ta steget från att jobba med det jag utbildade mig till på gymnasiet till att "bli något när jag blir stor"!

Gratulerer med dagen, storesøster!

2011-03-14T16:03:00.004+01:00

Interflora är bra att ha när man bor långt ifrån varandra! Syrran fyller 36 år idag och hon fick tulpaner med blåbärsris levererat hem till sig under dagen. I slutet av april, efter påsk, ska jag hälsa på henne och svågern i några dagar. Jag har inte varit hos dem i Stockholm sedan de flyttade hem från Australien i februari förra året. De har tillochmed hunnit flytta till en större lägenhet på det här året och så har det blivit endel nya möbler också. Hur som helst så ska det bli riktigt kul att träffa storasyrran igen och få se hur de bor!

De 372 första dagarna

2011-03-09T12:23:00.005+01:00

Det här inlägget skulle enligt planerna skrivits för sju dagar sen, alltså den andra mars. För det var nämligen då som jag bott mitt första år här i Norge. Men en magsjuka just den dagen gjorde att jag inte skrev inlägget. Ett år... kan knappt fatta att det redan har gått ett år, och sambon har ju bott här ännu lite längre.

Som för så många andra svenskar föranleddes flytten av brist på arbete på hemmaplan. Jag hade fått jobb som personlig assistent i slutet av juni 2009, ett vikariat som senare gick över till en tillsvidareanställning. I samma veva fick sambon jobb i form av ett timvikariat där man önskade sitt schema veckovis. Men då produktionen för företaget dalade under hösten var de så klart tvungna att prioritera arbetsmöjligheterna för sin tillsvidareanställda personal, vilket gjorde situationen ohållbar för timvikarierna. Ett fruktlöst sökande efter ett nytt jobb öppnade upp för arbetsmarknaden i Norge och nu lät inte möjligheterna vänta på sig! I november 2009 gick flyttlasset västerut.

Något distansförhållande var ingen av oss intresserade av i det långa loppet, så tankarna om att flytta upp till Norge och åtminstone pröva på att leva och jobba där kom ganska snart. Samtidigt trivdes jag inte särdeles bra på mitt jobb, kände mest att det av olika skäl tog mer energi än det gav. En visit i slutet av januari 2010 la grunden för min flytt då jag fick en mycket god magkänsla både för förhållandet och möjligheterna för att trivas bra som utlandssvensk. Jag minns fortfarande hur vi räknade ner dagarna och timmarna innan vi skulle träffas och hur otålig jag var under resans sista etapp mellan Göteborg och Oslo! Jag hade ju varit borta i början av november så vi hade ju inte träffats sedan slutet av oktober och därmed inte fått säga hej då ordentligt innan han flyttade. Härifrån gick det sedan ganska snabbt. Strax innan besöket hade jag sökt ett jobb inom hälsovården och inte så lång tid efter jag kommit hem igen fick jag erbjudande om anställningsintervju för just det jobbet. I mitten av februari blev det då ett återbesök för intervjun, jag fick så klart jobbet och flyttade den andra mars.

Jag minns när jag skulle skicka de där två kartongerna med posten dagen innan flytten, hihi. De får ju väga max tio kilo, men de är ju inte så stora så att få någon övervikt är väl inget man behöver oroa sig över. Det blev 5+6 kilo för de där två kartongerna i alla fall, låter inte så tungt kanske men det var en vikt som räckte och blev över, i alla fall mot slutet, eftersom de var så pass otympliga att bära på. Och det var ju en bit de skulle bäras, ner från andra våningen, hundra meter till busshållplatsen, sen vila armarna på bussen för att bära sista cirka 400 metrarna fram till postkontoret. Men jag fick i väg dem till mitt nya hem, ett kollektiv i en lägenhet på 200 kvadratmeter på Bygdøy allé. Det var inte tal om flyttbil eller liknande, jag skulle ju inte ha med några stora saker eftersom jag skulle bo i kollektiv, utan det var att ta grejerna i händerna. Jag hade rensat ut ganska ordentligt bland mina kläder och allt som var kvar fick lagom plats i min 50-liters ryggsäck. Sen fylldes min 70-literssäck till bredden med skor, kudde, täcke och sängkläder. Jag minns inte riktigt om jag inte hade plats för någon extra jacka eller om jag glömde det, men jag kommer i alla fall ihåg att jag fick ta ut grejer ur säcken för att det inte fick plats. Men vad som togs ur minns jag inte. Sist fylldes min 50-centimeters karbinväska, med bland annat mina scrapbooking-papper, rullen med silkespapper och rullen med de där speciella presentarken.

Jag var inte särskilt sen med besöket på posten och packningen utan när allt var avklarat hade jag kvällen för mej. Minnet sviker lite grann vad jag sysselsatte mig med, men känslan av "Wow, i morgon flyttar jag" kommer jag ihåg. Satt jag inte några timmar på MSN med sambon också? Särskilt mycket sömn blev det inte i alla fall, slummrade till lite i soffan mot slutet, annars satt jag uppe och tittade på tv samtidigt som jag gick över i huvudet om jag verkligen fått med mig allt jag behövde. Det var ju klart redan då att det skulle bli ett återbesök innan kontraktet på lägenheten löpte ut den sista maj, så visst skulle jag få möjlighet att hämta mer av mina saker. Jag hade bokat min resa på dygnets tidigaste avgång, klockan 04.44, och det var några timmar kvar till soluppgång när taxin kom och hämtade mig kvart över fyra. Det kändes spännande att äntligen vara på väg men också lite nervöst.

Kollektivet jag flyttade in i när jag först kom till Oslo visade sig vara ett riktigt party-ställe, på de fem dagar som jag bodde där hade övriga inneboende hunnit ha två fester. Jag hade turen att kunna flytta in i samma kollektiv som sambon bodde i, ett boende vi inte blev särskilt långvariga i tillsammans då vi hittade en egen lägenhet ganska snart.

Så här ett år senare tycker jag att jag har landat väldigt bra i mitt, och framför allt vårt, nya liv tillsammans på andra sidan bergen! Och det bästa med allt är den positiva utveckling som detta givit oss.

Shopping

2011-03-08T11:03:00.001+01:00

Jag är en av dem som gillar att handla via internet (vem gör inte liksom, hihi) och har en bakgrund som shopping-ninja på Tradera. Då var det smink och all typ av scrapbooking-grejer som inhandlades. Numera är sminket slut sedan länge och det enda jag fick med mig av scrapbooking-grejerna i flytten är papprena. Stämplarna, färgdynorna, blommorna och alla fina saker var tyvärr för tunga att bära i samband med andra saker som skulle med. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte bara skickade det med posten.

För någon dag tillbaka registrerade jag mig på Ebay. Jag blev inspirerad av min sambo som fyndat en del där, mestadels på airsoft-fronten. Efter en snabb koll så fann jag intressanta produkter, både bland sminket och scrapbookingen, hihihi! Jag hoppas på att kunna hitta ett par Oakley solglasögon framöver, jag hade ett par röda tidigare som dessvärre försvann men som jag trivdes väldigt bra med.

Let the shopping begin!

Sköna Söndag!

2011-03-06T17:57:00.002+01:00

Kvart i sex ringde klockan i morse, men jag snoozade i tio minuter innan jag gick upp för att sätta igång perkolatorn. Sen gick jag tillbaka till sängen för att snooza fram till att den andra klockan skulle ringa. Det var ju idag vi skulle åka till Notodden i Telemark å lira airsoft. Spelet skulle hålla på hela dagen och en grillning var inplanerad i halvtid. Wienerkorv, tjock grillkorv, lomper istället för det gamla vanliga korvbrödet, varsin 1/2-liters tetra med Sunniva-juice, ketchup och senap var inhandlat till detta. Men den där andra snoozningen dröjde lite längre än vad som var tänkt eftersom den andra mobilen låg kvarglömd på köksbordet. Vi vaknade strax innan klockan tio så det fick bli en söndag hemma. Det visade sig bli värsta fina vårvädret hemma i stan, tre plusgrader, strålande solsken och vindstilla! Men tanke på all korv i kylskåpet stod det ju klart vad vi skulle äta till lunch, och med tanke på vädret stod det lika klart hur och var vi skulle äta den. Så ner med maten i en ryggsäck, tillsammans med en termos med kaffe, iväg till affären för att inhandla en engångsgrill och sen bar det av till parken. Årets första grillning i ett riktigt underbart vårväder!

Önskar ni vore här nu!

2011-02-25T15:48:00.003+01:00

Egentligen skulle det blivit ett besök i samband med sportlovet, men det spolierades av en trasig bil som på traditionellt vis blev en dyr historia hos mekanikern. Förbaskade oljeläckage! Besöket blev då uppskjutet med förväntad genomförelse i påsk istället. Jag längtar till påsk! I år är påsken den bästa tiden på året. Det var allt för länge sen vi sågs nu och dessvärre tycker jag att det brukar vara så mellan oss. Sist vi träffades var sommaren 2009 tror jag och då var det inte ens hela familjen som var med för mamman var hemma i V-town medan pappa och söner hälsade på. Jag kanske inte behöver kommentera att jag önskar att tiden kunde gå lite snabbare fram till påsk?

...and I don't feel the same

2011-02-22T23:07:00.003+01:00

I första hand tar den här låten mej tillbaka till sommaren 2004. Jag spenderade tre månader i Östersund och jag kan ju inte säga annat än att jag blev lite småförälskad i denna Jämtlandsstad. Det borde väl vara så att låten lanserades den sommaren, annars hade jag väl inte kopplat den till just den årstiden det året, kan jag tänka. Men, men. När jag lyssnar till den här låten tas jag också tillbaka i tiden på ett mer känslomässigt plan. Den beskriver ganska bra hur jag kände det när jag kom hem från Kosovo. Egentligen var det ju jag som hade förändrats såklart, men just då tyckte jag ju att det var alla andra som hade förändrats samtidigt som jag inte kände mej som vanligt. Så konstigt egentligen hur en låt kan ta en tillbaka i tiden, fast att man inte ens lyssnade till just den låten vid det tillfället.

Den Oändliga Historien

2011-02-22T21:58:00.001+01:00

Jag minns inte ens vad filmen handlade om, men jag kommer ihåg att jag gillade den. Men den där vita flygande hunden, eller vad det var, minns jag!

Förberedelser inför säsongsstart

2011-02-18T13:24:00.001+01:00

De senaste dagarna har det trillat in några paket i postlådan och vi väntar nu på att den senaste beställningen ska anlända. I slutet av månaden ska en sista beställning läggas och med det kommer jag bli tillräckligt utrustad inför vårens airsoftspel. Säsongen mjukstartas i början av mars då det blir ett gästspel hos en airsoftklubb i Telemark. Det ska bli kul att få spendera en dag där för jag har aldrig varit i Telemark förut, men jag har alltid tänkt mig att det ska vara en väldigt naturskön del av landet. Nytt för i år blir att jag kommer delta på mitt första storspel tillsammans med klubben jag spelar med. Det är en helg i Laxå, som private military contractor, som jag verkligen ser fram emot!

Den nya V-serien

2011-02-16T13:49:00.003+01:00

Jag är lite sugen på den nya V-serien. Jag älskade ju originalet.

Inte bara gröntjänst

2011-01-27T19:06:00.001+01:00

Jag kom i kontakt med frivilligförsvaret år 2002 när jag gick min första kurs med Svenska Lottakåren under våren. Åren som följde bjöd på en krokig väg inom Hemvärnet med både kompani- och befattningsbyten och flertalet intressanta och roliga kurser. Min militära bana fick dock ett slut i och med flytten till Norge, tyvärr hade också motivationen hunnit dala en bra bit innan dess. Jag tror det var bäst för båda parter att jag slutade, hemvärnet slapp en gnällkärring som inte levererade på övningarna och jag slapp slösa energi på att inte ha lust. Samtidigt som motivationen dalade för det jag höll på med pockade ett, sedan ett antal år tillbaka, växande intresse på mig så pass att jag ungefär ett år innan flytten bytte SLK mot Försvarets Personaltjänstförbund. Jag har begåvats med att ha fått delta på en utlandstjänst och tack vare olika erfarenheter därifrån började ett intresse för personaltjänst växa fram efter hemkomsten. Jag har äntligen gjort slag i saken med den önskan jag har haft under senare tid att utbilda mig till samtalshandledare och har idag skickat in ansökan till Grundkurs Krisstöd, steg 1. Hur det blir med ett eventuellt framtida deltagande i Hemvärnet grundat på denna utbildningsgång får framtiden utvisa. En samtalshandledare kan ju användas i olika samanhang och inte bara inom Hemvärnet, exempelvis tycker jag mig har något att ge till de som tjänstgjort i utlandsstyrkan och behöver någon att sortera sina upplevelser med.

En tillbakablick

2011-01-25T12:26:00.001+01:00

Det var i dagarna för ett år sedan som min resa mot utlandsflytt tog sin början. Den 21 januari 2010 tidigt, tidigt på morgonen satte jag mig på tåget i Karlskrona med riktning Oslo. Jag var osäker på vad resultatet av dagarna i Oslo skulle bli, men jag visste i alla fall så mycket att jag antingen skulle åka hem singel eller upptagen. Magkänslan sa mig ganska snabbt att jag skulle åka hem upptagen och tiden efter flytten visade att det var korrekt. Tanken var ju att om det kändes rätt så skulle jag flytta dit och ge allt en chans, så jag hade faktiskt sökt en del jobb redan innan min visit. Det dröjde därmed inte länge innan jag fick inbjudan till en anställningsintervju och av 95 ansökande var det jag som fick jobbet. Det var tillochmed på min ena namnsdag som anställningsintervjun var! Jag minns att jag var så nervös att jag fick hålla kaffekoppen med båda händerna eftersom jag skakade så mycket.

2010 var året...

2011-01-07T17:30:00.001+01:00

...som jag gjorde en helomvändning. Jag bröt upp från ett jobb jag inte trivdes med, som tog mer energi än det gav. Jag lät en relation med historia få en ny chans, och den höll. Jag tog ett stort kliv utan att veta med säkerhet om jag hade en fast grund att stå på, och det blev så bra. Så här i efterhand är jag väldigt glad att jag lät magkänslan visa vägen, och det är den stora lärdomen jag tar med mig från det gångna året, att lyssna innåt.

2010 var också året som min fina mormor begravdes, en begravning som jag dessvärre inte kunde delta på på grund av jobbet. Jag fick såklart möjlighet att besöka hennes grav innan flytten til Norge, men då hade hennes gravsten fortsatt inte kommit. Jag ser så mycket fram emot att få besöka hennes grav senare denna månad, då jag har en inplanerad visit hos mina föräldrar, och då få se hennes gravsten och lägga ner några blommor till henne.

Upp, upp och iväg!

Hong Kong, 2010

2011-01-06T13:15:00.002+01:00

Efter några dagar hemma, med lyxen av att samtidigt vara ledig från jobbet, har jag sorterat minnena kring resan så pass att jag kan bjuda på en reseskildring.

Resan började dessvärre med en inte helt välkommen twist i form av en natt i Frankfurt. Bagagebilen orsakade en buckla i flygplanskroppen vid packning i Oslo och den redan försenade flighten dröjde nästan en timma till innan vi kom iväg. Därmed missade vi anslutningen i Frankfurt och Lufthansa bjöd på en hotellnatt och ordnade med ombokning av flight till nästa dag.

Det är ju inte annat än att det bjuds på mycket shopping i Hong Kong, priserna är fördelaktiga om man säger så. Synen på kunder är ju också lite annorlunda i Asien vilket bara det gör shoppingen till en fröjd! Med hur nöjd jag än är med vad som inhandlades så är det egentligen en bisak i jämförelse med upplevelserna, mötet med människorna, maten och drycken. Det blev ett besök på KFC och The Spaghetti House, annars var vi trogna den kinesiska maten. Vad vi märkte ganska snabbt var att vi fort tappade sötsuget av kinesisk mat. Här hemma får jag ju annars anstränga mig för att gå hela vägen förbi godishyllorna. Favoritmaten var nudlar med dumplings och mjölkteet fastnade vi för lika mycket båda två. Jag gillade gatustånden man fann i tvär- och bakgatorna. Där fann man de lite mer ovanliga sakerna och man kunde göra en del fynd. Bland annat hittade vi färskpressade juicer av drakfrukt och sockerrör. Ovanliga smaker, men väldigt gott! På restauranger kunde man få kallt sockerrörste med päronbitar i.

Vi spenderade en heldag på the Sky Terrace, som med sina 428 meter över havet är Hong Kongs högsta utsiktsplats. Det bjöds på en otrolig utsikt värd sin vikt i guld! Man såg ut över innerstaden med alla skyskrapor, Victoria harbour och så klart bergen och grönsknaden. Vi tog spårvagnen dit, uppförsbacken var så brant att husen upplevdes stå i 45 graders lutning. Vi passade på att luncha på Bubba Gump Shrimp Co., en seafood-restaurang inspirerad av filmen Forrest Gump. Jag hade ingen aning om att denna restaurang-kedja existerade innan vi åkte hit, men vilken underbar idé! Inredningen bestod så klart av bilder och detaljer från filminspelningen.

På nyårsafton var det dags för resans höjdpunkt! Under dagen förlovade vi oss och över tolvslaget tog vi en båttur med buffé och utsikt över nyårsraketerna. Bland annat sushi, kalkon, musslor och chokladfondue stod på menyn. Förlovningsringarna beställde vi i Hong Kong så de blev ju lite spesiella, vitt guld med ett halvt hjärta på ovansidan. Det blev ett nyårsfirande som hette duga men också en väldigt, väldigt speciell och ovanlig förlovningsfest. Kineserna vet minsann hur man fixar schyssta fyverkerier!

Dagarna i Hong Kong har varit en tid som gett mersmak och att återbesöka denna stad om en inte allt för avlägsen framtid hade suttit väldigt fint. Kolla fotoablumet i länklistan till höger för lite bilder.

Nu är det nära

2010-12-17T12:36:00.001+01:00

Det är inte mycket som återstår innan myset drar igång på riktigt. Jag har tre arbetsdagar kvar och på lördag ska det sista inhandlas till julbordet. Men på söndag kväll, klockan 22.00 när kvällens arbetspass är avklarat, börjar jag officiellt min jul- och nyårsledighet! Julafton kommer firas på måndag på sedvanligt sätt med risgrynsgröt och skinkmacka till frukost, mysig julaftonspromenad, god mat och dryck, Karl Bertil Jonssons julafton på datorn och julklappar, bland annat.

Så här ser det ut i vardagsrummet nu, en färgad ljusslinga i gardinstången och en julgran av en lite mer innovativ sort på golvet framför terrassdörren.

Här är en närbild på julgranen. Jag måste ju säga att jag tycker den är en himla fiffig lösning för en lägenhet på 44 kvadratmeter!

Vilken underbar cover-up!

2010-12-09T12:28:00.000+01:00

På kurs med Kurt

2010-12-08T21:19:00.002+01:00

De senaste fyra veckorna har varit präglade av att delta på kurs i samband med jobbet. Det började den 11 november, och slutade i dag, med Demensvänliga fysiska omgivningar som handlade om hur man kan använda atmosfär, ljud, ljus, färger och skyltning för att förenkla dementa människors vardag. Där emellan har jag gått en kurs i läkemedelslära, i syfte att kunna få hantera läkemedel på arbetsplatsen, och eftersom jag är med i avdelningens sårgrupp blev det också en kurs om trycksår. Jag hoppas på att få lära mig mer om sårvård under året som kommer.

Julfest

2010-12-04T11:32:00.001+01:00

I går var det dags för julfirande med kollegorna på jobbet. Vi samlades hemma hos Astrid. Det som från början skulle bli ett knytkalas hade under planeringens gång ändrats till att vi beställde tapas för hemleverans. Den enda missen var att vi glömt att ordna med något sött till kaffet, så Astrid bjöd på två av de tre chokladaskar hon fått i värdinnegåva. Jag hade först tänkt att köpa en chokladask själv men valet föll sedan på en julstjärna med röd ytterkruka eftersom jag ville köpa något som varade lite längre. Tur var väl det kan jag ju tycka nu med tanke på att vi glömde efterrätten. Det blev i alla fall en trevlig och avslappnad fest med lekar, skratt och roliga samtal.

Friskus

2010-12-03T13:04:00.001+01:00

Ny var det länge sedan jag tränade på gym. Jag bytte gymträningen mot ett årskort på simhallen för något år sedan och därefter följde löpning med sporadiska inslag av hemträning med gummiband och stor uppblåsbar boll. Löpträningen har jag fortsatt med efter flytten till Oslo men jag börjar bli lite småtrött på att ha den som primär träningsform. Samtidigt har saknaden efter gym- och gruppträning kommit krypande. Därför har jag investerat i ett årskort på Friskis och Svettis. Jag tyckte nya träningskläder var på sin plats så det blev en tur till sport- och vildmarksbutiken XXL för inköp av piratbyxor, linne, kortärmad tröja och inomhusskor.

Nedräkning till jul och nyår

2010-11-22T16:23:00.002+01:00

Idag om en månad sitter vi på ett flygplan med riktning Asien, det är en jul- och nyårsvistelse i Hong Kong som hägrar. Idén föddes i somras och möjliggjordes när jag några dagar senare fick beviljat semester för denna period. En semesteransökan som egentligen skulle varit inlämnad under våren men som jag inte brytt mig om att göra någonting åt då jag som nyanställd inte ville ta ut obetald semester. Men ledigt fick jag i alla fall av min snälla chef! Det blir det första besöket i Hong Kong för oss båda och personligen känns det väldigt spännande att få några dagars upplevelse av denna del av östasien.

Förhoppningar om en vit jul

2010-11-19T10:49:00.001+01:00

Jag kan inte annat än känna ett stort hopp om en vit jul när det redan nu ser ut så här utanför min terrass. Visst, temperaturen kryper sig ännu inte lägre än cirka sex minusgrader och kan komma sig upp till både en och två plusgrader, och det är ju inga väldiga mängder snö vi har för tillfället, men det bådar gott för det är kallt och det är snö. Jag håller tummarna, kryssar fingrarna och lyssnar på Frank Sinatras The Christmas Album på Spotify under tiden.

Dugnad

2010-10-26T14:51:00.003+02:00

I söndags var det dags för dugnad i bostadsområdet. Det gällde alltså att snygga till lite i omgivningarna runt husen. Eftersom det är en bostadsrättsförening sköts inte det av kommunen och det köps heller inte in någon annan personal för ändamålet. Under vårens dugnad satt jag på terrassen och åt mat och drack vin medan de andra jobbade, därför kände jag mig lite tvungen att vara med på höststädningen. Tack vare alla löv från busken som är planterad invid staketet runt terrassen kom jag ganska billigt undan för det enda jag gjorde var att borsta bort löven och lägga dem i en plastsäck. Därmed hade jag gjort mitt, hihi. Busken klipptes ner för att slippa fler löv men det hade jag tur att få hjälp med. (";) Synd bara att det är så pass kallt nu för numera ser det riktigt inbjudande ut att sitta där.

På väg mot trespråkighet

2010-10-13T11:22:00.002+02:00

Behöver du verkligen det som svensk? Till och med läraren undrade om svenskar verkligen behöver gå en språkkurs i norska. Visst kan jag förstå hur de tänker, med tanke på hur lika språken är hade jag egentligen kunnat lära mig bara av att bo och jobba här. Skillnaden hade bara varit hur lång tid det hade tagit. Med en kurs går processen fortare och förhoppningsvis kan jag ta språkprovet för nivå B1 redan under första halvåret nästa år. I ärlighetens namn vet jag inte hur hårda de egentligen är med det där B1-provet när det gäller svenskar. Gissningsvis inte särskilt mycket. Men bor man i ett land kan man gott tala det språket som den etniska befolkningen talar, oavsett hur likt det är med sitt egna. Och dokumentation på sina kunskaper är ju alltid bra!

När Janet fortfarande var bra

2010-10-11T14:12:00.000+02:00

Jag minns inte exakt när jag lyssnade på Janet Jackson sist men troligtvis var det någon gång på 90-talet. När hon fortfarande var bra.

I'm back!

2010-10-03T15:13:00.000+02:00

Om jag bara hade lugnat ner mig och bytt e-postadress på Blogspot istället för att radera Googlekontot i sin helhet bara för att slippa Gmail-adressen så hade jag inte behövt få hela min blogg raderad. Inte kunde jag övertala Google att återskapa den gamla bloggen så det fick bli en ny webbadress istället. Det var alltså min Android-telefon som krävde inloggning med gmail för att kunna använda Market-applikationen. Men ingen skada har ju egentligen skett så det är bara att glädjas åt förändringen istället!